Vad detta beror på är vad Michael Moore försöker förklara i filmen, samtidigt som han visar tragiska exempel på familjer som blir vräkta från sina hem när de inte kunnat betala sina så kallade "subprimelån". Dessa var som de flesta känner till, orsaken till bolånekrisen i USA vilken senare ledde till den lågkonjunktur vi går igenom just nu.
Han intervjuar även politiker som ger sin bild av hur det gick till när ett enormt stödpaket drevs igenom för att rädda de drabbade banker som höll på att gå omkull.
Det märks att Michael Moore är en skicklig filmskapare som kan förmedla budskap eller skapa precis den stämning han vill att tittarna skall få. Själv är jag inte så värst påläst på amerikansk politik eller liknande så jag har svårt att vara kritisk mot innehållet i filmen. Man får dock en helt annan bild av USA som land av att se "Capitalism - A Love Story" när man inser kapitalets makt på samhällets översta nivåer.
Är det något som jag tycker saknades i filmen så är det hur subprimelånen marknadsfördes till underklassen, och att det faktiskt var deras egna val att ta dem. Det är tragiskt att folk blev vräkta från sina hem så fort räntan skulle betalas, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att de hade ett eget ansvar att räkna på vad de hade råd med eller ej.
Capitalism - A Love Story är en film jag kan rekommendera till alla som är intresserade av ekonomi, politik eller det amerikanska samhället. Filmen ger en ganska skrämmande bild av ett USA som förändrats från demokrati till korpokrati (rätt ord?), och som visar vad som kan hända när pengar i vissa fall blir viktigare än människors liv.
