Capitalism - A Love Story

För några dagar sedan såg jag Michael Moores senaste dokumentär, Capitalism - A Love Story. I den kritiserar han det ekonomiska systemet i USA, hur mäktiga privata intressen nästlat sig in i politiken och hur den lilla människan i slutändan drabbas när notan skall betalas.

Filmen tar upp hur Amerika såg ut förr i tiden, när industrin blomstrade och den stora medelklassen växte fram, och "The American Dream" föddes. Den allmänna uppfattningen var att alla som ville jobba kunde skapa sig ett drägligt liv och en bra levnadsstandard. Hur ser det ut nu? Klyftorna har ökat, de rika blir allt rikare och de fattiga allt fattigare.

Vad detta beror på är vad Michael Moore försöker förklara i filmen, samtidigt som han visar tragiska exempel på familjer som blir vräkta från sina hem när de inte kunnat betala sina så kallade "subprimelån". Dessa var som de flesta känner till, orsaken till bolånekrisen i USA vilken senare ledde till den lågkonjunktur vi går igenom just nu.
Han intervjuar även politiker som ger sin bild av hur det gick till när ett enormt stödpaket drevs igenom för att rädda de drabbade banker som höll på att gå omkull.

Det märks att Michael Moore är en skicklig filmskapare som kan förmedla budskap eller skapa precis den stämning han vill att tittarna skall få. Själv är jag inte så värst påläst på amerikansk politik eller liknande så jag har svårt att vara kritisk mot innehållet i filmen. Man får dock en helt annan bild av USA som land av att se "Capitalism - A Love Story" när man inser kapitalets makt på samhällets översta nivåer.

Är det något som jag tycker saknades i filmen så är det hur subprimelånen marknadsfördes till underklassen, och att det faktiskt var deras egna val att ta dem. Det är tragiskt att folk blev vräkta från sina hem så fort räntan skulle betalas, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att de hade ett eget ansvar att räkna på vad de hade råd med eller ej.

Capitalism - A Love Story är en film jag kan rekommendera till alla som är intresserade av ekonomi, politik eller det amerikanska samhället. Filmen ger en ganska skrämmande bild av ett USA som förändrats från demokrati till korpokrati (rätt ord?), och som visar vad som kan hända när pengar i vissa fall blir viktigare än människors liv.

Snabba Cash - Filmrecension

Igår var jag på bio och såg Snabba Cash, en film regisserad av Daniel Espinosa och som bygger på boken med samma namn av Jens Lapidus. Jag har inte läst boken, så jag hade inte så stora förväntningar på filmen, men jag måste säga att den levererade.

Handling
Filmen kretsar runt tre personer, med en i huvudsak. JW (Joel Kinnaman) är en ung kille som pluggar på handelshögskolan, festar på Stureplan och gör allt för att passa in bland sina rika vänner. Samtidigt som han ger sken av att alltid ha pengar så tjänar han extra genom att köra svarttaxi och sälja droger, för att ha råd att att ligga på topp. Hans vänner tror att JW kommer från en fin familj som har mycket pengar, men det är lång ifrån sanningen.

En latino vid namn Jorge lyckas rymma från Öståkeranstalten och hålla sig undan från polisen, och har både kontakter och kunskap när det gäller kokain. Allt han gör gör han för sin syster som bor i en Stockholmsförort med sin mamma och pojkvän, och för att de skall ha det bättre än vad de hade det när de växte upp med en hemsk pappa.

Mrado är indrivare åt bossen Radovan, och har delad vårdnad om sin 8-åriga dotter som hans älskar över allt annat. Han har dock svårt att både vara en bra pappa och sköta sina kriminella uppdrag samtidigt, och vill ta sig ut för att kunna åka till hemlandet med dottern och lämna allt bakom sig.

Dessa tre människor speglar både samhällets topp, med JW som umgås med eliten men som är väldigt rädd för att inte passa in, och samhällets botten där helt andra regler gäller. Vägarna korsas tack vare att JW får ett hämtningsuppdrag där han skall plocka upp den förrymda Jorge, samtidigt som Mrado är ute efter Jorge pga att han och hans kumpaner är ett hot mot Radovans (Mrados boss) kokainverksamhet.

JW kommer snabbt in i gänget med sina kunskaper om finansbranschen, och lyckas genomföra en deal där hans kumpaner skall gå in med pengar i en svensk bank som är i kris pga kreditförluster. På så vis skulle de ta sig uppåt, alla pengar skulle bli vita, och de skulle bli storägare i banken. JW känner att allt går som han vill, han träffar till och med en tjej som gillar honom starkt och livet känns bra. Han upptäcker dock snart att vänskap, förtroende och lojalitet inte betyder någonting i jakten på snabba pengar...

Omdöme
Det som gör filmen intressant är hur den visar två extrema sidor av samhället. Dels det kokainstinna toppskiktet med brats som festar och som anser sig vara bättre än resten, och dels den kriminella undre världen som dessutom tjänar pengar på att smuggla in kokainet i landet. Polisen eller övriga skikt av samhället skildras knappt alls.

Personligen brukar jag inte vara speciellt förtjust i svenska filmer, men Joel Kinnaman och de andra skådespelarna gör en övertygande insats och man känner sympati för de tre huvudpersonerna, trots deras hårda yttre. Filmen är både spännande, dramatisk och i slutändan även tragisk.

Rekommenderas både för dem som vill se en del av hur jet-setlivet kan vara under ytan, och den undre världens världens jakt på pengar.