Meningslöst möte på Arbetsförmedlingen

Idag var jag på ett obligatoriskt möte på Arbetsförmedlingen. Jag trodde det skulle vara ett personligt möte med en handläggare, men det var tydligen allmän information för ett antal arbetslösa inom samma sektor. Vi var drygt 30-35 st inknödda i en föreläsningssal.

Själv mötet gick i huvudsak ut på att vi fick se varenda flik på AMS hemsida och en förklaring på vad de innebar (som om man inte förstod det ändå). Nu kan jag visserligen förstå att det finns folk utan datorvana eller som aldrig tidigare blivit arbetslösa, men för mig gav det ingenting mer än att jag antingen kände mig dumförklarad eller att hemsidan uppenbarligen anses så otydlig att det krävs en timmes genomgång för att folk ska fatta hur den är uppbyggd.

Dessutom tryckte kvinnan som höll i genomgången på att vi var så illa tvungna att flytta land och rike runt om det skulle dyka upp ett jobb som inte finns i närheten (om man vill behålla sin a-kassa). Denna regel var nog det viktigaste av hela genomgången eftersom hon upprepade detta ett flertal gånger. Detta gav upphov till en del kritiska frågor och lite viskande om hur "galet systemet är", och med all rätt enligt mig. Nu är det iofs inte AMS själva som upprättat dessa regler, men ändå.

Tänk på barnfamiljer där den ena föräldern tvingas att flytta 50 mil för att ta ett jobb, eller att hela familjen flyttar men att den andra föräldern inte hittar jobb på den nya orten? Samma skepsis gällde regeln att man måste ta ett jobb som har max 2 tim pendlingstid enkel resa, dvs man är borta från bostaden i 12 timmar per dygn. För mig skulle det funka även om det vore påfrestande, men med småbarn blir det en helt annan sak. Visserligen finns det tydligen undantagsregler pga familjeförhållanden, men hur mycket dessa tillämpas vet jag ej. Å andra sidan...har man bosatt sig ute på landet eller i en väldigt liten ort där jobben försvunnit, då har man inte så mycket till val.

Olika sorters utbildningar kunde de i alla fall erbjuda, men många av dem hade tydligen flera månaders väntetid beroende på popularitet. Detta beror troligen på att AMS inte fått resurser nog att hantera massorna av arbetslösa, men jag såg mest en möjlighet som försvann.

Slutklämmen kom när det visade sig att arbetsförmedlingen själva inte längre förmedlar jobb till folk, det får var och en sköta själva, eventuellt med hjälp av jobbcoach om så önskas. Undrar hur mycket skattepengar som går till AMS varje år...det vore intressant att veta vad det kostar att säga åt folk att söka jobb.

Nu är jag i klorna på AMS

Idag är min första dag i öppen arbetslöshet, så strax ska jag iväg till arbetsförmedlingen och skriva in mig för att säkra min a-kassa (som troligen ändå kommer dröja ett par månader innan den rullar in).

Jag ser inte speciellt mycket emot detta mötet då mitt förtroende för AMS som arbetsförmedlare (vilket ändå är deras jobb) är väldigt lågt. Personligen har jag i tidigare perioder av arbetslöshet aldrig någonsin blivit erbjuden ett jobb, däremot fått höra att om jag (eller de) hittar ett jobb sisådär 10-15 mil bort, ja då får jag pendla eller flytta. Visserligen kan jag förstå dem till viss del, men en del regler är absurda. Jag känner inte heller någon i bekantskapskretsen som heller fått jobb genom dem vid något tillfälle.

Men som arbetare utan högre utbildning inser jag att chanserna att få ett jobb nu är väldigt små, speciellt eftersom min främsta erfarenhet är av elektroniktillverkning, och alla företag i branschen har sagt upp folk här i trakten. Svaret är helt enkelt studier, vilket jag nämnt tidigare här i bloggen. Frågan är bara om jag skall nämna det för handläggaren på arbetsförmedlingen eller inte... risken finns ju att de ser mig som totalt ointresserad av att söka arbete om jag säger att jag tänkt plugga till våren. Jag ligger nog lite lågt så länge.

Uppdatering:
Kom nyss hem från Arbetsförmedlingen. Det började med att jag skulle skriva in mig i deras system, vilket inte gick pga att mitt personnummer tydligen redan fanns i deras databas, trots att kvinnan i inskrivningsdisken inte hittade mig på sin dator. Fick sätta mig och vänta på en handläggare, något som inte skulle ta så lång tid.
75 minuter senare kommer kvinnan i inskrivningsdisken på att hon råkat hoppa över mig så folk hade gått före mig i kön. Jippie.

Som tur är fick jag en bra handläggare som jag haft tidigare, så mitt humör vände ändå. Nu återstår att se hur hösten utvecklar sig. Jag har i alla fall precis anmält mig till högskoleprovet, så det finns gott om tid att förbereda sig. Det löser sig :)