BNP, tillväxt och miljö

Tillväxt (dvs ökande BNP) är något som alla länder strävar efter i hopp om att få en bättre levnadsstandard, men som kritiseras för att det sker på bekostnad av miljön. Förutom för det ekonomiska systemet och välfärden i stort, så är tillväxten nödvändig för oss som är intresserade av att tjäna pengar på aktier eller i längden leva på utdelningsinvesterande.

Bruttonationalprodukt (BNP) är ett mått på alla varor och tjänster som produceras i ett land under ett år. Den kan också förklaras som en ekvation:

BNP = Privat konsumtion + Offentlig konsumtion + Investeringar + (Export - Import)

Om något i högra ledet i ekvationen skall öka (t ex befolkningen få högre materiell levnadsstandard, bättre offentlig sjukvård och/eller bättre infrastruktur i landet), så måste alltså även BNP öka. En ekvation måste alltid vara lika på bägge sidor om likhetstecknet. I annat fall får vi låna kapital från andra länder, men bör undvikas för att inte bygga upp en stor utlandsskuld.

Nackdelen med BNP per capita som ett mått på välfärd är att den inte säger något om fördelningen av resurserna, utan är enbart ett genomsnittligt mått. Trots detta kan vi konstatera att levnadsstandarden och folkhälsan har ökat rejält i befolkningen i Sverige under 1800-1900-talet, och att de flesta i Sverige idag lever på ungefär samma nivå.
Dock är inte ökad BNP målet i sig - det är bara en siffra - utan är ett medel för att nå högre privat och offentlig standard.

Men går det att uppnå en konstant ökande BNP när vi vet att naturresurserna är begränsade, och riskerar vi inte att förstöra vår miljö i jakten på tillväxt?

En ökad levnadsstandard sker delvis på bekostnad av miljön, dvs att brist på ren luft eller rent dricksvatten minskar. Detta är dock vanligast i nyindustrialiserade länder, med Kina som dagens mest aktuella exempel.
Dock måste inte ökad BNP innebära att det sker på bekostnad av vår miljö. BNP säger nämligen inget om vilka varor eller tjänster som ökar och minskar, hur ökningen sker eller hur den används.

Det är lätt att tänka att vi människor kommer konsumera oss själva till döds i det långa loppet, allt eftersom vi förstör vår miljö tills dess att den inte går att leva i längre, men verkligheten är inte riktigt så svartvit. Prissystemet är här en viktig bit i pusslet.

Exempelvis oljan är som de flesta känner till en nödvändighet för att vi skall kunna ha den levnadsstandard vi har idag. Samtidigt diskuteras det livligt hur länge den kommer räcka till, eller om vi kommer hinna förstöra vårt jordklot genom miljöförstöring pga oljeanvändning innan oljan tar slut.

Skulle tillgången på olja minska kraftigt så skulle priserna stiga i samma takt, förutsatt att efterfrågan ligger på en konstant nivå eller ökar. Detta leder både till att det blir mer lönsamt att leta nya fyndigheter, samtidigt som de höga priserna minskar efterfrågan (oljan blir för dyr) och tvingar fram nya och billigare alternativ till energi. Detta gäller även andra typer av råvaror och resurser, även om oljan är den mest centrala. Frågan är bara om oljan är på väg att sina, och om jordens länder hinner hitta bättre alternativ innan dess?

Höga produktionskostnader tvingar även fram effektivare framställningsteknik, samt att återvinning blir mer intressant. Resurserna är knappa, och det gäller att få ut så mycket som möjligt av varje resurs.

Visserligen ligger det långt fram i tiden, men med en ökande befolkning på vår planet som kräver en ökad levnadsstandard så kommer vi troligen till en punkt då resurserna inte räcker till, och ytterligare tillväxt inte är längre är möjlig. Förhoppningsvis blir vår teknik så effektiv att vi får största möjliga nytta av varje resurs, men det finns ändå en gräns och resurserna på planeten är som sagt begränsade.

Än så länge tror jag dock inte vi behöver oroa oss, men förr eller senare måste mänskligheten nöja sig med sin levnadsstandard och satsa på ett hållbart system som inte dränerar planeten. BNP är ett viktigt mått och miljön behöver inte bli lidande i jakten på tillväxt, men effektiv och miljövänlig teknik krävs. Ekonomisk tillväxt och en hög industriell standard är därför viktig för att både människor och miljö skall må bra (se länken om Kina ovan).


Källa: Vår Ekonomi av Klas Eklund

Höstlördag

Sitter just nu och dricker kaffe här framför datorn och myser lite, utomhus är det disigt men kallt. Jag gillar helgmorgnarna när man går upp lagom tidigt och njuter av livet. Ett par hus bort står någon och sågar med en motorsåg, ett bekant ljud men som ändå känns underligt mitt i stan.

Om ett par timmar ska jag bege mig till Göteborg för att träffa ett par vänner, vilket blir min flykt ifrån mitt liv för en dag. Det kan bli ganska monotont att vara arbetslös och dessutom bo i en liten stad där man knappt känner någon längre, så att åka till götet och träffa vänner blir som en ventil där man kan få utlopp för alla känslor.

Framöver under hösten och vintern tänkte jag dock på allvar börja leta efter lägenhet i gbg-området, hyresrätt. Om någon som läser kan hjälpa mig är ni välkomna att höra av er!

Rent ekonomiskt går det helt ok just nu trots arbetslöshet och väntan på a-kassa. Under gårdagen hjälpte jag min käre far med lite jobb, passade på att få betalt med tidigare innestående lön samt sålde min gamla dator till honom och hjälpte honom fixa mobilt bredband. Kul att gubben ville kunna kolla nätet hemma, så jag fick hålla en liten kort genomgång för honom så han kunde skriva en checklista för att komma ihåg hur man går ut på nätet. Dessutom trevligt med lite extrapengar så jag slipper plocka alltför mycket av sparkapitalet för mina rörliga utgifter.

Samtidigt har en liten idé tidigare väckts inom mig och som nu bubblat upp igen... om man ska kunna skapa en affärsmöjlighet så gäller det ju att veta vad man har för kunskaper och se var det finns ett behov för dessa. Jag är bra på (pc)datorer i allmänhet; jag kan bygga datorer, felsöka, installera och uppgradera. Det finns många svenssons och äldre människor här i stan som inte vet hur man underhåller en dator för att hålla den i bra skick, och när den rasar har som enda utväg att lämna in den på service i en dyr datorbutik. Datorhjälp med hembesök, vad tror ni?

För övrigt önskar jag er en trevlig lördag, på återseende!

Naturdokumentär Special: Ekonomibloggaren

Idag kretsar ämnet runt den mytomspunne Ekonomibloggaren. Många är de rykten och myter om hur den genomsnittlige Ekonomibloggaren är, och efter att själv ha studerat dessa varelser så vet jag nu vad man bör känna till om man någon gång skulle få syn på en ute i naturen eller råka hitta deras virtuella hemvist online.
Är de farliga? Vad äter de? Hur ser de ut? Alla dessa frågor kommer få sina svar i sinom tid.

Det internationella datornätverket Internet kryllar av olika livsformer; allt från virus, porrsurfare och pirater till WoW-nördar, fjortisar och många olika arter av bloggare. De sistnämnda är en väldigt stor familj som har flera artvariationer, där den vanligast förekommande är den Blonda Tonårsbloggaren. Denna är dock i stort sett raka motsatsen till Ekonomibloggaren, varför de senare ibland kan skriva små elakheter om de föregående i sina bloggar.

Ekonomibloggaren är en individualist men som ofta finner sin plats i kollektivet bland andra Ekonomibloggare. Inte sällan är arten liberal i sin politiska uppfattning, men utan att för den delen kalla sig borgare. Nej, Ekonomibloggarna delar nästan ett kollektivt medvetande, då det som förenar deras politiska åsikter är ett allmänt förakt mot överheten. I fallet med den Blonda Tonårsbloggaren så är överheten Föräldrarna samt Lärarna, men för Ekonomibloggaren är överheten lika med Politiker, Staten och Storbanken, tre otroligt mäktiga och avskyvärda kreatur som styr i naturen. Dessa tre försöker även utöva sin makt på det internationella datornätverket Internet, något som Piraten oftare hamnar i strider över än andra varelser.

Då interaktionen i en grupp Ekonomibloggare ofta är samtal som kretsar kring pengar, aktier och dylikt kan man tro att arten lever det goda livet med lyx och flärd, men icke! Inte sällan är de väldigt sparsamma, lever snålt och på billig föda, för att lägga undan sina pengar (ibland hos den förhatliga Storbanken) för att någon gång i en odefinerad framtid, äntligen kunna leva gott. Detta kan te sig oförklarligt för iakttagande naturintresserade, eftersom pengarna Ekonomibloggaren sparar från början kommer från Riksbanken, vilken t om är mäktigare än Storbanken och därmed något farligt. Nej, lyx och flärd är den Blonda Tonårsbloggarens melodi, vilket återigen visar på motsatsen från Ekonomibloggaren som innerst inne vet att den kommer nå denna rikedom, bara man är sparsam och investerar smart.

Uppfinningsrikedom och entreprenörskap är även det utmärkande drag. Hur når man denna trygghet och oberoende av den stora men korkade Staten med en vanlig lön? Jo, man startar ett eget företag! Detta kan i sin tur leda till att man kan anställa till exempel Blonda Tonårsbloggare som blivit vuxna och insett att pengarna tagit slut och att man måste arbeta för att överleva. I mycket sällsynta fall har faktiskt Blonda Tonårsbloggare som levt för konsumtionen insett att deras instinkter är rent självdestruktiva, och helt sonika muterats till en Ekonomibloggare. Det finns ännu inga kända fall där motsatsen inträffat.

Uppskattningsvis går det endast en Ekonomibloggare på femtio Blonda Tonårsbloggare, så den senare kan ändå inte ses som utrotningshotad. Naturen har ett känsligt ekosystem, och faktum är att dessa två besläktade arter faktiskt är beroende av varandra, men det är något som ingen av dem själva är medvetna om eller vill erkänna.

Hur skiljer man då en Ekonomibloggare från andra arter ute i naturen? Det är inte helt enkelt, då den är en mästare på kamoflage. Där den Blonda Tonårsbloggaren ute i naturen lätt syns i terrängen och inte sällan blir ett offer för den hungrige Porrsurfaren, kan Ekonomibloggaren smälta in i nästan vilken social grupp som helst. Dock är arten ofta lika mån om sitt utseende som om sin ekonomi, utan att för den saken skull överdriva. Hel och ren!
Man får därmed vara glad om man har turen att urskilja en Ekonomibloggare från andra arter, samtidigt som andra arter har svårt att tro att det är en sådan de ser framför sig. Det lättaste sättet att hitta dem är dock att skrika "börskrasch!" eller "kursraket!" vilket är artens varnings- respektive lockrop.

På det hela taget är Ekonomibloggaren en sympatisk varelse som har kunskap, logiskt tänkande och analyserande som främsta vapen. Den gillar att ta stora risker, samtidigt som detta oftast lönar sig i längden. Den är även trygg i sig själv och behöver inte ta till medel som starka färger eller att framhäva sina kroppsdelar för att synas. Även respekt för sin naturliga omgivning och ekologiskt tänkande är vanligt förekommande.
Hittar du en varelse som kan leva på soppa och knäckebröd i fem år för att senare kunna bli kung över de andra djuren, då kan du vara säker på att det är en Ekonomibloggare!

Motivation är (nästan) allt

Anledningen till att jag startade den här bloggen, började intressera mig för ekonomi och överhuvudtaget har ett sparande beror på min motivation. Detta lilla ord är vad som driver var och en av oss till att vilja skapa en bättre tillvaro och trygghet för oss själva, starta företag och kämpa sig fram genom livet. Utan motivation skulle det inte finnas någon tillväxt eller fungerande samhälle.

Mitt intresse för ekonomi är ganska nytt, det är bara sedan två år tillbaka jag har sysslat med aktier och fondsparande. För lite över tre år sedan såg mitt liv helt annorlunda ut; jag mådde ganska dåligt psykiskt, var arbetslös, luspank och hade mer eller mindre tappat hoppet om att hitta ett jobb och kunna få kontroll över mitt liv och skapa mig den tillvaro jag ville ha.
Den största vändningen kom faktiskt när jag fick fast anställning, fick något meningsfullt att göra på dagarna och en lön som trillade in varje månad. I takt med att min ekonomiska frihet ökade så ökade även motivationen att göra något bra med pengarna, mer än att bara spendera dem på prylar.

Jag drömmer om, som så många andra, om ett liv där pengar inte är något problem och kanske även att driva mitt eget företag. Det sistnämnda vet jag inte än om motivationen kommer räcka till, men jag är säker på att jag kommer kunna leva ett bra liv utan att ständigt behöva vända mina sista slantar i slutet av varje månad.

Lite titt som tätt så diskuterar jag livsstil och privatekonomi med vänner, och ibland lägger jag märke till att vissa har brist på motivation. Motivation hänger tätt ihop med framtidstro på sig själv. Tror man att livet ständigt kommer gå emot en eller att man aldrig kommer få förverkliga sina drömmar, ja då lär man aldrig kunna göra det heller. Intalar man sig däremot att allt är möjligt och att det går bara man kämpar, då är man en bra bit på vägen.

Precis så fungerar även världsekonomin som styrs mer av psykologi än man kanske tror. Som jag tidigare skrivit i ett inlägg så krävs en grundläggande optimism världen över för att ekonomin skall kunna växa (eller bibehållas). Utan optimism och motivation finns det ingen mening med att investera.

Jag vet inte om detta är ett faktum eller min egen slutsats, men jag kan tänka mig att det ekonomiska intresset, sparandet och investerandet är betydligt vanligare hos människor som har ett positivt tänkande än hos folk som har det rakt motsatta. Tänker man negativt så ser man inte möjligheterna, bara svårigheterna.

Utan att göra för stora skillnader mellan samhällsklasser så tror jag att man kan se mönster även här. Har man haft en trygg uppväxt i en familj där pengar aldrig varit något bekymmer o kanske har en pappa med eget företag, då är antagligen förutsättningarna för ett positivt tänkande betydligt större än i en fattig familj. Ser man att pappa lyckats starta och driva sitt eget företag vilket han nu kan leva gott på, ja då kan minsann jag också.
Är pappa däremot en outbildad industriarbetare som blir varslad under en lågkonjunktur och familjen får det väldigt knapert, ja då är det kanske inte så konstigt om man får en negativ framtidstro.

Därmed är det inte sagt att man inte kan uppfylla sina drömmar bara för att man inte är född med guldsked i mun (eller silversked, vilket man föredrar), det handlar bara om att finna sin motivation för att kunna nå dit man vill.

Vem i hela världen kan man lita på?

Sitter just nu och ser på TV4-nyheterna där SAS krissituation presenteras. Jag följer nyhetsflödet dagligen, både inom ekonomin och i allmänhet, och det är lätt att bli nedstämd av alla negativa rubriker om världens och Sveriges ekonomiska tillstånd.

De flesta jag känner är totalt ointresserade och därmed oinsatta i börsen eller ekonomin i stort, vilket jag tycker är lite synd. Håller man sig uppdaterad kan man tjäna pengar om man har bra tajming och blickar framåt, men ignorera landets ekonomi kan man bara göra tills man upptäcker hur dyr maten har blivit eller när man blir uppsagd från jobbet pga arbetsbrist eller i värsta fall pga en konkurs. Samtidigt får man väl inse att alla kan inte tänka som jag och vara intresserad av samma saker. Pengar är trots allt inte allt här i livet, men det är en stor del som vi alla är beroende av och det är motivation nog för mig för att jag skall vilja veta mer om hur ekonomin fungerar.

Jag råder dock alla att läsa och lyssna på nyheter, men att inte svälja allt med hull och hår utan att vara kritisk. Om man är någorlunda uppmärksam på nyhetssajter som t ex Aftonbladet, Dagens Industri mfl så ser man snabbt att de gärna vänder kappan efter vinden vad gäller ekonominyheter. Ena veckan uttalar sig någon s.k. expert om att "nu är botten nådd!", för att i nästa vecka säga att det kommer bli ännu tuffare innan det vänder.

Samma sak gäller köptipsen för fonder och aktier, något dessa medier presenterar titt som tätt. I regel kommer de "heta fondtipsen" alltid för sent, när vissa fonder redan har stigit en bra bit, då hoppar medelsvensson på tåget och köper. Strax därefter sjunker de när stora investerare säljer, med fallande kurser som följd. Förlorare blir alltså medelsvensson.

Dock så kan varken jag eller någon annan säga vilka nyheter man ska lyssna på. Jag föredrar att hänga med i nyhetsflödet så gott det går, sålla ut information, dra egna slutsatser och hoppas på att det blir bra i slutändan, vilket hittills har gått ganska bra.

En sak som iallafall är säker: utan en grundläggande framtidstro i samhället i allmänhet och i finansvärlden i synnerhet, så kommer det garanterat att bli tuffare för alla.