Självinsikt

I min serie om framgångspsykologi har jag försökt förklara vad det är som rör sig i huvudet på en entreprenör. Förra gången var det självförtroendet som avhandlades, denna gången är det dags för självinsikt.


Framgångspsykologi enligt Herr K Del 2 - Självinsikt

självinsikt: egenskapen hos en person som uppfattar sig själv på ett realistiskt vis. - Wiktionary.org

Om självförtroendet är det som för oss att tro att vi klarar av allt vi företar oss, så är självinsikten det som ibland stoppar oss och får oss att tänka till. Det är även det som får oss att vilja bättra och utveckla våra mindre bra sidor. Självinsikt handlar dock inte att hålla tillbaka sig själv från att anta utmaningar - det handlar om att känna sig själv och vara medveten om sina bra och dåliga sidor, samt varför man reagerar som man gör i olika situationer.

Att känna sig själv har nästan bara fördelar. Du kan bilda dig en uppfattning om t ex ett projekts svårighetsgrad, vilket du bedömer efter dina egna färdigheter eller svagheter. Har du en svag sida i din personlighet du är missnöjd med är du medveten om den, och kan därför jobba med att förbättra dig. Att inse sina svagheter är alltså en möjlighet till att utvecklas.

Samtidigt är det mycket bra om du är medveten om vilka styrkor och goda sidor du har. Detta ger dig självförtroende, och något du kan använda för att visa upp dig inför andra. Sitter du exempelvis på arbetsintervju eller i lönesamtal kan din framgång hänga på att du vet om dina styrkor och kan argumentera för dem med stolthet. Är du inte medveten om vad du är riktigt bra på blir det väldigt svårt att få andra att upptäcka och inse.

En person utan självinsikt riskerar att sätta sig i situationer man inte klarar av, eller att man får en felaktig självbild av den egna personligheten. Detta kan ge upphov till konflikter, så väl i kärlekslivet som i arbetslivet. Det gäller helt enkelt att förstå varför man reagerar som man gör i en viss situation och utvärdera sin reaktion. Utan en förståelse för de egna reaktionerna tenderar man att bli mer impulsiv och känslostyrd, på bekostnad av det rationella tänkandet.


Självinsikt viktigt i finansvärlden

Stora namn inom finansvärlden har ofta nått sin framgång delvis med en stor självinsikt. Det bästa exemplet är Warren Buffet som har som filosofi att enbart investera i företag vars affärsidé han förstår sig på. Han vet alltså vad han är bra respektive dålig på, och anpassar sitt investerande efter detta.

Även för VD:ar krävs en stor självinsikt. En VD måste kunna förstå sitt eget agerande för att kunna ta rationella beslut, för att på så vis kunna leda företaget i både bra och dåliga tider. Även i konflikter med exempelvis facket, leverantörer eller delägare är självinsikt en bra egenskap. Affärer är visserligen affärer, men kan de genomföras så smidigt som möjligt är det ett plus för företaget.


Självinsikt hos entreprenörer

Som driven och entusiastisk nybliven entreprenör är det lätt att ryckas med av bara farten, starta upp fler projekt än vad man har varken tiden eller orken att klara av. I värsta fall har man kanske inte ens kunskapen, utan bara satsat på något som "lät som en otroligt bra idé!".

I detta exemplet finns självförtroendet som positiv drivkraft, men inte någon uppfattning om de egna begränsningarna. Genom att ha en utvecklad självinsikt kan du som entreprenör därför undvika alltför stora och dåliga beslut, och lägga energin på beslut som verkligen gynnar verksamheten. Ibland krävs det att kunna säga nej, eller stanna upp och reflektera och kanske omvärdera.



Slutord: Tänk till och fundera över hur medveten du är om dina bra resp. dåliga sidor, och hur du reagerar i olika situationer. Anser du att du inte har några bra eller dåliga sidor överhuvudtaget? Då kan det vara dags att skaffa dig lite självinsikt!

 Läs mer:
Del 1: Självförtroende

Självförtroende

I inlägget "Framgångspsykologi enligt Herr K" avslöjade jag att skall gå igenom mitt eget recept för framgång (även om jag själv ännu inte nått dit), helt efter mitt eget sunda förnuft och utan att apa efter stora motivationstalare alltför mycket. Ni kanske håller med mig, känner igen er eller har en helt annan åsikt än mig, ni är välkomna att kommentera oavsett vilket!


Framgångspsykologi enligt Herr K Del 1 - Självförtroende

Något som krävs för att vi ska lyckas med det mesta i våra liv är självförtroende. Om man ställs inför ett problem som skall lösas och man på förhand inte tror man kommer klara av det, blir det betydligt svårare att klara av det.

Självförtroende är något vi alla har mer eller mindre av, olika under olika perioder i livet. Under tonåren är lågt självförtroende nästan mer regel än undantag, vilket ofta ger en känsla av att inte duga, räcka till eller ger en stor osäkerhet inför olika uppgifter.


Barndomen

Får vi under barndomen höra och känna att vi är älskade och accepterade oavsett hur man är som person, så byggs sakta men säkert ett självförtroende upp. Man vet att man duger och att man klarar saker, speciellt om man blir peppad av föräldrarna och om de våga låta en misslyckas ibland.

Växer man däremot upp i en familj med bråk, sociala problem och missbruk, är det kanske inte så konstigt att man går ut i livet med en allmän negativ syn på det egna jaget och på livet i stort. Har man under uppväxten fått höra att man är värdelös tror man till slut på att det är så, och man ser därför inte sina styrkor och hur man kan använda dem på bästa sätt, eller vågar inte tro på att man klarar det man vill göra.

I tonåren kan detta dock ruskas om ordentligt tills man "hittat sig själv", format sin personlighet och funnit sin plats i samhället. Tonåren är ingen period man generellt förknippar med stort självförtroende, men jag skulle tro att de åren är lättare att klara av om barndomen varit bra med stöttande föräldrar.


Entreprenörer har stort självförtroende

Entreprenörer i synnerhet är människor med stort självförtroende och med en positiv syn på den egna framtiden. Att ge sig in i stora projekt, starta eget och lära sig nya saker kräver ett självförtroende. Man vet att man kommer stöta på problem förr eller senare, men man att man kommer klara av dem (eller åtminstone tror man det!). Många motgångar möter varje entreprenör på vägen, men klarar man av dem kan man gå vidare med stärkt självförtroende. Om inte, så har man i alla fall lärt sig något på vägen för att inte göra om samma misstag nästa gång. Detta gäller även livet som helhet, inte enbart för entreprenörer och företagande.


Självförtroende och handlingskraft

Undertecknad är i grunden en person med ett hyfsat gott självförtroende, även om det varierar mellan olika områden i livet och kan t o m variera från dag till dag. Dock har jag under senaste två åren, framförallt sedan jag började blogga, fått ett större självförtroende och insett att jag klarar av mer än jag tror.

När jag pratar framtidsplaner med vänner eller bekanta så märker jag ibland hur många som inte tror att de kan påverka sina egna liv, eller som inte vågar bryta sig loss från det tråkiga jobbet för att satsa på något de tycker är roligt. Detta tolkar jag som att bl a självförtroendet är lågt när det gäller den egna livssituationen, man tror helt enkelt inte att man klarar att nå sina drömmars mål för att vägen dit är för lång och slingrig.

I mångt och mycket hänger detta även ihop med den egna privatekonomin. Har man dragit på sig stora eller många lån så får man betydligt mindre handlingsfrihet, vilket både kan minska känslan av att man styr sitt eget liv men även rent praktiskt göra att man blir bunden.


Sök dig till likasinnade

Att bygga upp ett självförtroende är dock inget som görs på en vecka. Har man exempelvis drömmar om att starta eget, diskutera dessa med människor som tänker samma sak, eller med folk som redan förverkligat sina drömmar och lyckats. Nej-sägare finns det gott om runt omkring oss, men lyssna inte på dem om de inte tror på dig. Lyssna på dem som uppmuntrar dig! Tror man inte att man klarar av en uppgift behöver man få höra motsatsen och få positiv feedback. Det stärker en i längden, och bygger upp självförtroendet.

I nästa del kommer jag gå in på självinsikt.

Framgångspsykologi enligt Herr K

De flesta av oss har drömt om framgång inom ett visst område någon gång. Antingen är det att lyckas med studierna, bli berömd eller att bli framgångsrik med ett eget företag. Men vad är det som krävs för att bli framgångsrik och vad är det som skiljer entreprenörerna från "resten"? Herr K spekulerar.


Jag är inte en person som ännu kan se tillbaka på mitt liv och återberätta det som en framgångssaga, men jag har ett intresse för psykologi och kan se på mitt eget liv och mina val ur olika synvinklar, och dra lärdom av mina erfarenheter. Utan att ha studerat diverse "motivationsexperter" har jag dragit mina egna slutsatser om vad som krävs för att bli framgångsrik eller lyckas med att nå sina drömmars mål, vilka jag tänkte skriva om här i en liten artikelserie.

En del kan tycka att det är långt mellan psykologi och ekonomi, vilket dock inte är fallet. Det är psykologi som styr börsen och det är psykologi som förklarar varför du är en viss typ av personlighet (t ex riskbenägen investerare eller en kontosparare). Det intressanta är att psykologi inte är en absolut vetenskap, vilket lämnar stort utrymme för tolkningar och gissningar. Precis som inom ekonomi.

När jag funderade över vad som krävs för att nå framgång (jag låg vaken igår natt med hjärnan uppe i varv) kom jag fram till följande recept eller ekvation:

Framgång = Självförtroende + Självinsikt + Mod + Motivation + Affärssinne

Kom ihåg att detta som sagt är en tolkningsfråga, så ni som läser kan mycket väl ha en avvikande åsikt eller tycker att jag glömt någonting. Detta är dock helt min egna uppfattning om framgångspsykologi.

Inte heller är det sagt att man med 100% säkerhet når framgång om man besitter alla dessa komponenter, men sannolikheten att man lyckas med det man företar sig blir däremot högre än om något av ovanstående saknas.

I del 1 kommer jag skriva om självförtroendet, något vi alla har mer eller mindre av under olika delar av livet, hur detta påverkar våra val och även om hur självförtroendet grundläggs under barndomen.

Att finna sig själv

När jag var liten visste jag precis vad jag ville bli: forskare (av något på den tiden av mig odefinierat), arkeolog eller liknande. Under min uppväxt hann dessa planer ändras flera gånger, och inför gymnasievalet för lite över 10 år sedan valde jag medieprogrammet då jag var både film- och datorintresserad.

Dock så hann IT-bubblan spricka strax innan min student, och vips så var inte heller mediebranschen speciellt attraktiv längre. Under de tre åren på gymnasiet upptäckte jag även att jag inte såg film och grafisk formgivning som något mer än ett fritidsintresse på sin höjd. Jag var helt enkelt inte speciellt bra på det, speciellt inte det senare. Konkurrensen inom media är stenhård, och känner man sig en medelmåtta så presterar man som en medelmåtta och jag skulle inte ha en chans. T o m de i klassen med uppenbar talang hade svårt att få jobb efter studenten...

Nej, det var inte för media jag var skapt, det var till något annat. Men vad var jag bra på isåfall?

När studenten kom var inte svaren tydligare, jag visste inte ens vad jag ville göra efter gymnasiet, men jag hade blivit inkallad till värnplikten, så jag visste i alla fall att jag hade ett år på mig där någon annan fortfarande skulle bestämma över mig. Kanske skulle bitarna fall på plats under den tiden.
Det gjorde de, åtminstone några av dem. Jag lärde mig en hel del i det militära, både om mig själv, om krigsföring och om Knugen. Mest av allt var nog att jag inte passade som soldat, och att mitt självförtroende fortfarande inte var det bästa. Om man inte vet vad man är bra på eller har speciellt mycket motivation, hur ska man då kunna bemöta ett problem med självförtroende i ryggen?

7 år efter muck och ett antal arbetslivserfarenheter och förhållanden senare måste jag säga att jag äntligen hittat fram. De senaste åren har jag insett att även om man har ett fast och tryggt jobb inom elektronikindustrin, så är det inte allt jag vill ha. Visst, bra arbetskamrater och en lön som regelbundet rullar in är bra, men med noll utvecklingsmöjligheter och dåligt med uppskattning från företagsledningen så blir det inte särskilt kul i längden. Nu jobbar jag inte där längre, och på sätt och vis står alla dörrar öppna igen.

Nä, det som jag är bra på är inte att sitta och producera saker under tidspress, min styrka är min sociala sida, empati och problemlösning inom olika typer av mänskliga relationer, samtidigt som jag har utvecklat ett intresse för ekonomi (även om mitt matematiksinne inte är det skarpaste i denna stan).
Under några år var jag inne på att följa min mammas spår och utbilda mig till socionom, men senare fick jag upp ögonen för personalvetare. Psykologi och företagsekonomi i ett, bingo!

I takt med att jag insett mina starka respektive svaga sidor så har även mitt självförtroende ökat. Idag kan jag möta en utmaning utan att känna mig på gränsen till rädd, utan istället tänka att antingen så löser det sig, och gör det inte det så har jag alltid lärt mig nåt på vägen. Det är trots allt motgångarna vi tar lärdom av.

Nu under hösten är det hemmastudier med matematik som gäller för min del. Tack vare skoltrötthet och allmän frånvaro av motivation eller framtidsplaner så har jag några synder jag måste sona, i detta fallet läsa upp ett par gymnasieämnen för att bli behörig till högskolan. Samtidigt är mina betyg inte så mycket att hurra för, men högskoleprovet har hittills gått desto bättre. Om 5 veckor är det dags igen, och denna gången tror jag mina förutsättningar är bättre än nånsin tidigare.
Dock så har personalvetarutbildningen bara intagningar på hösten, en chans jag missade i år. Därför funderar jag på att läsa någon intressant kurs under vårterminen för att komma in i akademikervärlden istället för att gå på a-kassa och leta efter jobb som inte finns. I mitt fall är det universitet i Göteborg som gäller.

Vad jag vill komma fram till är att det är inte lätt att veta vad man vill göra med sitt liv när man är ung. Efter 12 års kontinuerlig skolgång kräks hjärnan nästan på tanken på mer studier, och alla mängder av val som ligger framför en gör inte saken enklare. Hjärnan är inte fullt utvecklad förrän vid 22-23 års ålder, och den del som står för beslutsfattande är oftast inte mogen innan dess. Inte konstigt att unga lätt får beslutsångest...

Men det löser sig alltid, vet man inte vad man vill göra får man prova på olika jobb, prata med andra människor och fråga om deras erfarenheter av arbete eller studier tills man kommer fram till vad man vill. Som ung i 20-års åldern tycker jag dock inte att man ska stressa fram någonting, passa på och njut av livet och ha roligt. Till slut finner man troligen ändå sig själv och kan börja planera sin framtid.

Motivation är (nästan) allt

Anledningen till att jag startade den här bloggen, började intressera mig för ekonomi och överhuvudtaget har ett sparande beror på min motivation. Detta lilla ord är vad som driver var och en av oss till att vilja skapa en bättre tillvaro och trygghet för oss själva, starta företag och kämpa sig fram genom livet. Utan motivation skulle det inte finnas någon tillväxt eller fungerande samhälle.

Mitt intresse för ekonomi är ganska nytt, det är bara sedan två år tillbaka jag har sysslat med aktier och fondsparande. För lite över tre år sedan såg mitt liv helt annorlunda ut; jag mådde ganska dåligt psykiskt, var arbetslös, luspank och hade mer eller mindre tappat hoppet om att hitta ett jobb och kunna få kontroll över mitt liv och skapa mig den tillvaro jag ville ha.
Den största vändningen kom faktiskt när jag fick fast anställning, fick något meningsfullt att göra på dagarna och en lön som trillade in varje månad. I takt med att min ekonomiska frihet ökade så ökade även motivationen att göra något bra med pengarna, mer än att bara spendera dem på prylar.

Jag drömmer om, som så många andra, om ett liv där pengar inte är något problem och kanske även att driva mitt eget företag. Det sistnämnda vet jag inte än om motivationen kommer räcka till, men jag är säker på att jag kommer kunna leva ett bra liv utan att ständigt behöva vända mina sista slantar i slutet av varje månad.

Lite titt som tätt så diskuterar jag livsstil och privatekonomi med vänner, och ibland lägger jag märke till att vissa har brist på motivation. Motivation hänger tätt ihop med framtidstro på sig själv. Tror man att livet ständigt kommer gå emot en eller att man aldrig kommer få förverkliga sina drömmar, ja då lär man aldrig kunna göra det heller. Intalar man sig däremot att allt är möjligt och att det går bara man kämpar, då är man en bra bit på vägen.

Precis så fungerar även världsekonomin som styrs mer av psykologi än man kanske tror. Som jag tidigare skrivit i ett inlägg så krävs en grundläggande optimism världen över för att ekonomin skall kunna växa (eller bibehållas). Utan optimism och motivation finns det ingen mening med att investera.

Jag vet inte om detta är ett faktum eller min egen slutsats, men jag kan tänka mig att det ekonomiska intresset, sparandet och investerandet är betydligt vanligare hos människor som har ett positivt tänkande än hos folk som har det rakt motsatta. Tänker man negativt så ser man inte möjligheterna, bara svårigheterna.

Utan att göra för stora skillnader mellan samhällsklasser så tror jag att man kan se mönster även här. Har man haft en trygg uppväxt i en familj där pengar aldrig varit något bekymmer o kanske har en pappa med eget företag, då är antagligen förutsättningarna för ett positivt tänkande betydligt större än i en fattig familj. Ser man att pappa lyckats starta och driva sitt eget företag vilket han nu kan leva gott på, ja då kan minsann jag också.
Är pappa däremot en outbildad industriarbetare som blir varslad under en lågkonjunktur och familjen får det väldigt knapert, ja då är det kanske inte så konstigt om man får en negativ framtidstro.

Därmed är det inte sagt att man inte kan uppfylla sina drömmar bara för att man inte är född med guldsked i mun (eller silversked, vilket man föredrar), det handlar bara om att finna sin motivation för att kunna nå dit man vill.