Ett liv i förändring

Ibland tänker jag tillbaka på hur jag var för inte så längesedan, och hur jag är idag. Det är otroligt hur man kan utvecklas som person genom att en stor förändring sker i livet och/eller att man kommer i kontakt med nya människor.

För ett år sedan satt jag på ett bekvämt men icke utvecklande och ganska tråkigt elektronikindustrijobb. Våren hade precis börjat göra sitt intåg då som nu, och jag minns att arbetsmoralen var inte direkt på topp när vädret var underbart utomhus, och det knappt fanns något att göra pga lågkonjunktur. Mitt jobb var ett klassiskt exempel på ett arbete man går till enbart för pengarnas skull och för att man måste, men som man gärna slipper om man kan.

Två månader senare blev jag inte helt oväntat uppsagd pga arbetsbrist, 1,5 månad efter det startade jag Smart Privatekonomi och resten är historia. Jag är dock fortfarande arbetslös, men har fått helt andra perspektiv i livet med nya idéer och framtidsplaner. Mycket är tack vare er som tar er tid att läsa och kommentera, inte minst ni andra bloggare jag fått kontakt med under senaste året!

Egentligen har jag nog inte en speciell poäng med detta inlägget, ville mest bara säga att jag är glad att mitt liv har gått som det gick och att arbetslösheten hittills mest varit av godo, åtminstone ur ett personligt utvecklingsperspektiv. Nu börjar det dock bli lite tråkigt att gå hemma, men jag skall göra mitt bästa för att sätta mig själv i arbete och komma igång igen. Motivationen är det i alla fall inget fel på!

Så tack till er som läser, kommenterar, peppar mig och ger svar på frågeställningar som dyker upp =)

Framtidsplaner

Tackar för alla givande kommentarer till gårdagens inlägg, jag behöver all input jag kan få :)

Mina idéer har vuxit till sig och mognat lite under dagen, och jag skall göra mer efterforskningar och kolla upp hur jag skall strukturera mina arbetsmetoder om jag löper linan ut med att skapa enklare hemsidor åt små företag. Jag har redan tidigare funderat lite på om man skulle så småningom starta enskild firma genom vilken jag sköter mina annonsaffärer på nätet, och varför inte låta den stå för all min framtida nätverksamhet?

Nackdelen med detta är pappersarbetet förknippat med företagande, men förr eller senare kommer jag ändå få börja bokföra och skatta mina i nuläget små intäkter, så det är ett nödvändigt ont. Jag vill trots allt inte råka ut för en saftig sköntaxering pga att jag inte haft koll på inkomsterna...

Som ni kanske märkt har fokus förflyttat en hel del från aktiehandel till seo och entreprenörskap på senaste tiden. Detta reflekterar helt naturligt mina funderingar runt mitt liv just nu, vilket kretsar kring jobb (eller bristen av detta) och mina framtidsplaner. Aktier känns inte riktigt lika relevant för min egen del i nuläget, måste se till att skaffa mig en sysselsättning först och skapa inkomster innan jag kan ta nästa steg och få inkomsterna att växa.

För övrigt kan jag säga att Smart Privatekonomi och GuldSilver.info har tillsammans genererat en trevlig liten provision av silver. Roligt! Det bevisar att jag nått ut till rätt personer, framför allt med GuldSilver! Dessutom hörde Placera.nu av sig för några veckor sedan och ville intervjua mig om delvis mitt engagemang inom ädelmetaller, vilket jag tackade nej till så länge... vill behålla min anonymitet ett tag till innan jag går ut i offentlighetens ljus.

Kika även gärna in på Läs Dig Rik och läs lite recensioner av ekonomiböcker, den senaste är Vår Ekonomi av Klas Eklund.

Men 2010 ser ut att bli ett bra år, det rör på sig!

Ny sajt snart på g

Efter att ha blivit inspirerad av kommentarer från en läsare från www.bliekonomisktfri.se så blev jag sugen på att starta en liten miniblogg/sajt för att i längden kanske generera en liten extrainkomst.

Smart Privatekonomi i sig generar visserligen inte en krona för mig, vilket inte heller är dess syfte. Den nya sajten är dock tänkt som ett experiment för att se om jag kan optimera den såpass mycket enligt SEO-konstens alla regler att den börjar generera trafik och ev reklamintäkter.

Det svåra är att hitta en del av den enorma marknaden som inte redan leds av andra aktörer, dvs de som ligger i topp på Google vid sökningar. Jag har dock valt ett ämne som jag märkt börjar bli mer och mer populärt och som jag kan relativt mycket om, och som inte redan är fullt exploaterat på nätet.

Mer info återkommer då den skall sjösättas på riktigt.

Ödesdagen

Nu menar jag inte det där som hände 11/9 2001 då jag precis skulle gå högvakten på det kungliga slottet, när några illvilliga typer bestämde sig för att kapa ett antal flygplan i USA vilket fick högvakten inställd. Jag syftar inte heller på dagen då Anna Lindh avled i sviterna efter ett knivöverfall 2003.

Nej, idag är den fredagen den 11/9 2009 vilket innebär att det är sista dagen på min anställning på jobbet, sista dagen på uppsägningstiden. På måndag är jag alltså officiellt arbetslös, och måste således pallra mig till Arbetsförmedlingen med mössan i hand och skriva in mig, i alla fall om jag vill ha a-kassa och det vill jag ju.

Det känns lite surt, speciellt eftersom jag inte har speciellt mycket förtroende för dem. Har aldrig fått nån hjälp från dem tidigare när jag haft perioder av arbetslöshet. Man kom dit, visade vilka jobb man hade sökt, "ja det är bra, fortsätt så", nytt möte om en månad. Absolut ingenting annat hände. Lärde mig snabbt att om man vill ha jobb får man hitta det själv.

Nu har jag dock mer erfarenhet än tidigare, men även andra planer. Om jag säger att jag vill börja studera till våren, hur troligt är det då att jag får ett jobb jag kan försörja mig på? Nåt litet timjobb kan jag kanske hitta, men troligen inget fast jobb. I denna lilla stan är det inte alltför gott om jobb just nu, och jag blev ändå uppsagd ganska sent efter att lågkonjunkturen blommade ut.

Men det löser sig. Jag klarar mig bra ekonomiskt under resten av året och får helt enkelt se till att göra det som krävs så jag kan börja studera till våren.

Att finna sig själv

När jag var liten visste jag precis vad jag ville bli: forskare (av något på den tiden av mig odefinierat), arkeolog eller liknande. Under min uppväxt hann dessa planer ändras flera gånger, och inför gymnasievalet för lite över 10 år sedan valde jag medieprogrammet då jag var både film- och datorintresserad.

Dock så hann IT-bubblan spricka strax innan min student, och vips så var inte heller mediebranschen speciellt attraktiv längre. Under de tre åren på gymnasiet upptäckte jag även att jag inte såg film och grafisk formgivning som något mer än ett fritidsintresse på sin höjd. Jag var helt enkelt inte speciellt bra på det, speciellt inte det senare. Konkurrensen inom media är stenhård, och känner man sig en medelmåtta så presterar man som en medelmåtta och jag skulle inte ha en chans. T o m de i klassen med uppenbar talang hade svårt att få jobb efter studenten...

Nej, det var inte för media jag var skapt, det var till något annat. Men vad var jag bra på isåfall?

När studenten kom var inte svaren tydligare, jag visste inte ens vad jag ville göra efter gymnasiet, men jag hade blivit inkallad till värnplikten, så jag visste i alla fall att jag hade ett år på mig där någon annan fortfarande skulle bestämma över mig. Kanske skulle bitarna fall på plats under den tiden.
Det gjorde de, åtminstone några av dem. Jag lärde mig en hel del i det militära, både om mig själv, om krigsföring och om Knugen. Mest av allt var nog att jag inte passade som soldat, och att mitt självförtroende fortfarande inte var det bästa. Om man inte vet vad man är bra på eller har speciellt mycket motivation, hur ska man då kunna bemöta ett problem med självförtroende i ryggen?

7 år efter muck och ett antal arbetslivserfarenheter och förhållanden senare måste jag säga att jag äntligen hittat fram. De senaste åren har jag insett att även om man har ett fast och tryggt jobb inom elektronikindustrin, så är det inte allt jag vill ha. Visst, bra arbetskamrater och en lön som regelbundet rullar in är bra, men med noll utvecklingsmöjligheter och dåligt med uppskattning från företagsledningen så blir det inte särskilt kul i längden. Nu jobbar jag inte där längre, och på sätt och vis står alla dörrar öppna igen.

Nä, det som jag är bra på är inte att sitta och producera saker under tidspress, min styrka är min sociala sida, empati och problemlösning inom olika typer av mänskliga relationer, samtidigt som jag har utvecklat ett intresse för ekonomi (även om mitt matematiksinne inte är det skarpaste i denna stan).
Under några år var jag inne på att följa min mammas spår och utbilda mig till socionom, men senare fick jag upp ögonen för personalvetare. Psykologi och företagsekonomi i ett, bingo!

I takt med att jag insett mina starka respektive svaga sidor så har även mitt självförtroende ökat. Idag kan jag möta en utmaning utan att känna mig på gränsen till rädd, utan istället tänka att antingen så löser det sig, och gör det inte det så har jag alltid lärt mig nåt på vägen. Det är trots allt motgångarna vi tar lärdom av.

Nu under hösten är det hemmastudier med matematik som gäller för min del. Tack vare skoltrötthet och allmän frånvaro av motivation eller framtidsplaner så har jag några synder jag måste sona, i detta fallet läsa upp ett par gymnasieämnen för att bli behörig till högskolan. Samtidigt är mina betyg inte så mycket att hurra för, men högskoleprovet har hittills gått desto bättre. Om 5 veckor är det dags igen, och denna gången tror jag mina förutsättningar är bättre än nånsin tidigare.
Dock så har personalvetarutbildningen bara intagningar på hösten, en chans jag missade i år. Därför funderar jag på att läsa någon intressant kurs under vårterminen för att komma in i akademikervärlden istället för att gå på a-kassa och leta efter jobb som inte finns. I mitt fall är det universitet i Göteborg som gäller.

Vad jag vill komma fram till är att det är inte lätt att veta vad man vill göra med sitt liv när man är ung. Efter 12 års kontinuerlig skolgång kräks hjärnan nästan på tanken på mer studier, och alla mängder av val som ligger framför en gör inte saken enklare. Hjärnan är inte fullt utvecklad förrän vid 22-23 års ålder, och den del som står för beslutsfattande är oftast inte mogen innan dess. Inte konstigt att unga lätt får beslutsångest...

Men det löser sig alltid, vet man inte vad man vill göra får man prova på olika jobb, prata med andra människor och fråga om deras erfarenheter av arbete eller studier tills man kommer fram till vad man vill. Som ung i 20-års åldern tycker jag dock inte att man ska stressa fram någonting, passa på och njut av livet och ha roligt. Till slut finner man troligen ändå sig själv och kan börja planera sin framtid.

Besök på jobbet

Idag passade jag på att göra ett besök på min (före detta) arbetsplats och snacka lite med arbetskamraterna där. Huvudsyftet var att lämna tillbaka mitt nyckelkort och även att hämta ett personligt omdöme jag bad min "förman" att skriva åt mig i förra veckan, något som han självklart inte hade gjort.

Hur som helst var det ganska trevligt att snacka lite med arbetskamraterna, jag hade trots allt inte träffat flera av dem sen i juni då jag blev uppsagd. Dock var det ganska tomt på arbetsplatsen, eller så kändes det iaf. Tre pers var sjuka och ett par inkl mig jobbar inte där längre. Det var en lite konstig känsla att vara där iaf, som om jag inte hör hemma där längre...fastän jag faktiskt fortfarande är anställd på pappret. Den starkaste känslan var dock att jag faktiskt inte vill tillbaka dit igen, jag känner att jag måste vidare och göra något annat i mitt liv, med studier som prioritet nr ett.

Vi får se vart livet tar mig, ibland tar det en helt annan riktning än man först planerat, men blir oftast bra i slutändan.