Pengar i Herr K:s barndom

När jag nu som vuxen fått ett sinne för ekonomi har jag börjat tänka tillbaka på barndomen, och vilket sinne för pengar jag hade på den tiden. Till viss del blir jag faktiskt förvånad över vilka begrepp jag kände till även som liten 7-8-åring.


När jag var liten och fick min veckopeng av mina föräldrar så sparade jag pengarna oftast, men självklart ville man spendera dem på lördagsgodis när föräldrarna skulle åka och handla mat. På den tiden vill jag minnas att det var en "tio-lapp" jag fick (tredje sedeln uppifrån på sidan), en antikvitet som sen länge varit ersatt av "guldtian".

Lite egoistisk var jag dessutom. Ibland hände det att någon av mina föräldrar behövde småpengar och därför fick låna lite från min spargris. Självklart ville jag då ha ränta, och det var ockerränta i klass med sms-lånen idag! Kanske vore nåt jag borde satsat på i tidig ålder...? Att jag ens kände till vad ränta innebar förstår jag inte än idag.

Tack vare att jag är uppvuxen i skogsbygden fanns det inte någon kiosk eller affär i närheten, vilket omöjliggjorde att man själv kunde springa iväg och köpa snask och gjorde därmed sparandet till något naturligt. Min pappa som alltid varit ekonomisk försökte lära mig hur viktigt det var att jobba för sina pengar och spara, om det var något man ville ha. Ingenting var gratis, särskilt inte för mig som ville ha så mycket prylar (som de flesta skitungar i min ålder på den tiden).

Som 7-åring och framåt var det tv-spel som var det största nöjet. När Super Nintendo släpptes 1992 var det min högsta önskan, men kostade en del pengar och mina föräldrar gav mig inget jag pekade på, till mitt stora förtret. ALLA andra fick ju vad de ville ha! Hur ska jag ha råd med ett sådant?


Första "sommarjobbet"

Nåväl, ville jag ha något tillräckligt mycket fick jag helt enkelt lära mig sparandets ädla konst och att jobba för att få pengar. Jag sparade min veckopeng, samlade burkar och tomflaskor året om, även om sommaren var högtiden för detta. Faktum är att tack vare min motivation att tjäna pengar kunde få mig att sticka ner armen i stinkande soptunnor under högsommaren, bara för att få tag i åtråvärda tomburkar och flaskor. Hade man tur hittade man vin eller spritflaskor av glas, som på denna tiden innebar hela 4 kr i pant! Vissa somrar tjänade jag faktiskt 500-600 kr på enbart pantande, en ansenlig summa för en liten kille.

Höjdpunkten var en sommar då vi seglade från Göteborg till Læsø i norra Danmark. Danskarna hade ännu inte upptäckt att det gick att återvinna aluminiumburkar, men dessa gick att panta hemma i Sverige! Segelbåtens lastutrymmen var således fullproppade med smutsiga returburkar, men det var ett lågt pris att betala för pengarna jag tjänade när de pantades senare.


Godis eller pengar

Att stå över något nu för att få något senare är något som barn i allmänhet har väldigt svårt för. Säger du till ditt barn "vill du ha en godispåse nu eller 500 kr om ett halvår?" så kommer de allra flesta ta godispåsen. I mitt fall handlade det om att min mamma gav mig möjligheten att stå över godisätande överhuvudtaget under ett helt år, vilket isåf skulle ge mig 1000 kr (har jag för mig, minns inte den exakta summan). Det var verkligen inte lätt, men det gick!

Efter ett år fick jag därmed råd med tv-spelet jag önskade. Det slutade dock att jag köpte ett Sega Mega Drive i stället, eftersom spelen till Super Nintendo var för dyra i mitt tycke (600-800 kr st). En helt galen summa egentligen, speciellt med tanke på att detta dessutom var 15-20 år sedan.


Sammanfattning

Även om jag inte insåg det då, så inser jag nu hur viktigt allt detta var för formandet av min personlighet. Jag lärde mig något mycket viktigt: inget i livet är gratis, och vill man ha något får man antingen jobba för det, spara pengar eller en kombination av bägge. Idag vet jag värdet av pengar och saker, och uppskattar dem troligen mycket mer om jag fått slita för dem jämfört med om "pappa betalar".