Tuffa tider för den som är utan utbildning

I gårdagens inlägg skrev jag om att hålla kontakt med AMS, och deras försök att bättra på arbetslöshetsstatistiken.

Konstigt nog behövde jag inte sitta i telefonkö längre än knappt 5 minuter, vilket måste vara rekord vid det här laget. För den som undrar så har jag de senaste åren jobbat som elektronikmontör, ett ganska oglamoröst men helt okej jobb med en helt okej lön. Dock en bra lön ur min synvinkel, som varken hade erfarenhet eller utbildning när jag fick anställning 2006.

Eftersom jag som sagt inte har någon högre utbildning än 3-årigt gymnasie så märker jag än en gång att möjligheterna för mig på arbetsmarknaden är mycket begränsade i dessa tider. Jag letar i första hand efter jobb relaterade till elektroniktillverkning, och förutom mitt förra jobb så har jag även kontakter på ett annat företag här i stan.

Problemet i tider som dessa är att alla företag i branschen (eller industrin i sin helhet t om) inte vågar nyanställa förrän vi hamnat i en konstaterad högkonjunktur. I nuläget låter man hellre de kvarvarande anställda arbeta övertid snarare än att ny- eller återanställa, då orderingångarna pendlar från vecka till vecka likt Stockholmsbörsen med skrämselhicka. Alltså finns det i stort sett inga utannonserade lediga tjänster för en enkel elektronikindustriarbetare som undertecknad.

Förr eller senare måste jag alltså bita i det sura äpplet och ta ett jobb som varken tillfredsställer mina önskemål om arbetsuppgifter eller lön. I stort sett de enda sortens jobb jag sett utannonseras i Göteborg med omnejd är säljjobb (telemarketing eller innesäljare i butik), eller personlig assistent. Det senare har jag haft som sommarjobb, ett helt okej jobb men väldigt lågt tempo och på sätt och vis ensamt, pga brist på arbetskamrater. Det är alltså något jag provat på men helst inte vill jobba med igen, något som AMS självklart skiter fullständigt i. Säljare känns inte som jag passar jobb. Jag vettefan om jag kan kränga på folk saker som jag själv aldrig hade velat köpa...eller så är jag bara negativ.

Jag försöker inte på något vis lura mig själv att jag kan få ett välbetalt jobb med önskvärda arbetsuppgifter, utan inser att förr eller senare måste jag svälja stoltheten och satsa på något jag kan få, snarare än vad jag vill ha.

Mina studieplaner är dock inte övergivna. I mitten av april är det återigen dags för högskoleprovet, och till hösten är jag fast besluten om att komma in på Göteborgs Universitet. Utan utbildning kommer jag inte komma någonstans i livet, det är i alla fall så det känns just nu.

Tur att "outbildad" i alla fall inte är lika med "obildad".

Läs mer: Arbetslöshetens livsstilsförändring, Kristider lockar folk till högskoleprovet, Meningslöst möte på Arbetsförmedlingen, Arbetsförnedringen