Ödesdagen

Nu menar jag inte det där som hände 11/9 2001 då jag precis skulle gå högvakten på det kungliga slottet, när några illvilliga typer bestämde sig för att kapa ett antal flygplan i USA vilket fick högvakten inställd. Jag syftar inte heller på dagen då Anna Lindh avled i sviterna efter ett knivöverfall 2003.

Nej, idag är den fredagen den 11/9 2009 vilket innebär att det är sista dagen på min anställning på jobbet, sista dagen på uppsägningstiden. På måndag är jag alltså officiellt arbetslös, och måste således pallra mig till Arbetsförmedlingen med mössan i hand och skriva in mig, i alla fall om jag vill ha a-kassa och det vill jag ju.

Det känns lite surt, speciellt eftersom jag inte har speciellt mycket förtroende för dem. Har aldrig fått nån hjälp från dem tidigare när jag haft perioder av arbetslöshet. Man kom dit, visade vilka jobb man hade sökt, "ja det är bra, fortsätt så", nytt möte om en månad. Absolut ingenting annat hände. Lärde mig snabbt att om man vill ha jobb får man hitta det själv.

Nu har jag dock mer erfarenhet än tidigare, men även andra planer. Om jag säger att jag vill börja studera till våren, hur troligt är det då att jag får ett jobb jag kan försörja mig på? Nåt litet timjobb kan jag kanske hitta, men troligen inget fast jobb. I denna lilla stan är det inte alltför gott om jobb just nu, och jag blev ändå uppsagd ganska sent efter att lågkonjunkturen blommade ut.

Men det löser sig. Jag klarar mig bra ekonomiskt under resten av året och får helt enkelt se till att göra det som krävs så jag kan börja studera till våren.