måndag 19 april 2010

Tack gode gud för sparsamheten

Idag är det den 19e april, och om ungefär en vecka får vanligt folk (dvs folk med anställningar) lön. Uppmärksamma läsare av bloggen vet att jag går på a-kassa, något som jag inte fått på snart två månader.

Jag tyckte redan efter månadsskiftet att de släpade efter lite väl mycket, a-kassan brukar trilla in runt den 1:e-6:e varje månad för min del. I slutet av förra veckan fick jag dock ett brev hem från dem där det visade sig att de saknar någon form av handling från mig. Högst troligt har jag missat att fylla i ett kassakort i slutet av februari då jag gick över från fysiska kassakort till digitala på internetkassan. Det roliga i kråksången är att inte förrän nyligen upptäckte de problemet och jag har inga kassakort i pappersform kvar, samt att det ej går att fylla i kassakorten retroaktivt på nätet.

Problemet verkar dock lösas relativt enkelt: deras korrespondens via nätet är toppklass och jag får nu kassakorten hemskickade per snigelpost i stället.

Poängen i hela denna röran är att om jag inte haft ett buffertsparande utan levt månad för månad på min inkomst, så hade jag suttit rejält med skägget i rävsaxen nu. Alla utgifter, inkl hyran, har jag betalt med besparingar i a-kassans frånvaro. Detta påminner mig om en artikel jag läste i början av hösten där ett par unga hantverkare beklagade sig över att de tvingades gå till soc för att klara uppehället när a-kassan låg efter med handläggningen.

En buffert är en ekonomisk trygghet mot oväntade utgifter, och frånvaro av inkomst får ses som en sådan. Därför har jag aldrig under senaste veckorna haft svårt att sova på natten, eftersom jag vet att jag överlever även om a-kassan dröjer en månad eller tre. Dock känns det surt att se sparpengarna försvinna varje gång en räkning skall betalas, men det kompenseras ändå senare.

Ovan nämnda arbetslösa hantverkare borde alltså sett till att sparat en del av sin lön när de hade jobb, i stället för att ligga plus/minus noll vid nästa löning. Jag skulle i alla fall inte vilja vara beroende av en myndighet för att få mat på bordet nästkommande månad...

Att ha koll på privatekonomin är alltså i allra högsta grad viktigt om man är arbetslös, eller sitter löst med anställningen på sin arbetsplats.

4 kommentarer:

J sa...

Damn straight. Tyvärr tror jag inte att alla håller med dig om att det är skit att vara beroende av en myndighet. Vissa trivs nog rätt bra med att ha det så...

Kul att se någon med framförhållning och koll!

Tobbe sa...

Ja, du har helt rätt i det du säger. Jag har haft fördelen av att aldrig behövt gå på a-kassa men alla jag känner som har gjort det har alltid haft någon form av strul.

Men de flesta jag känner har ju då fortfarande bott hemma och haft möjlighet att få pengar på andra sätt. Bor man själv utan buffert så lär det ju bli mycket tufft.

J sa...

Nå hur gick det på arbetsförnedringen?

Herr K sa...

J: Ja, du har nog rätt i att vissa hellre blir "försörjda"...lite tragiskt isåf.

Affärsplanen är under bearbetning fortfarande, har inte hunnit få iväg den än. Men imorgon så :)

Tobbe: Så länge man är under föräldraras beskydd (om de kan ge den ekonomiska tryggheten) behöver man inte bekymra sig speciellt mycket. Men som du säger, att bo själv utan buffert är värre...

Relaterade inlägg