För några dagar sedan såg jag Michael Moores senaste dokumentär, Capitalism - A Love Story. I den kritiserar han det ekonomiska systemet i USA, hur mäktiga privata intressen nästlat sig in i politiken och hur den lilla människan i slutändan drabbas när notan skall betalas.
Filmen tar upp hur Amerika såg ut förr i tiden, när industrin blomstrade och den stora medelklassen växte fram, och "The American Dream" föddes. Den allmänna uppfattningen var att alla som ville jobba kunde skapa sig ett drägligt liv och en bra levnadsstandard. Hur ser det ut nu? Klyftorna har ökat, de rika blir allt rikare och de fattiga allt fattigare.
Vad detta beror på är vad Michael Moore försöker förklara i filmen, samtidigt som han visar tragiska exempel på familjer som blir vräkta från sina hem när de inte kunnat betala sina så kallade "subprimelån". Dessa var som de flesta känner till, orsaken till bolånekrisen i USA vilken senare ledde till den lågkonjunktur vi går igenom just nu.
Han intervjuar även politiker som ger sin bild av hur det gick till när ett enormt stödpaket drevs igenom för att rädda de drabbade banker som höll på att gå omkull.
Det märks att Michael Moore är en skicklig filmskapare som kan förmedla budskap eller skapa precis den stämning han vill att tittarna skall få. Själv är jag inte så värst påläst på amerikansk politik eller liknande så jag har svårt att vara kritisk mot innehållet i filmen. Man får dock en helt annan bild av USA som land av att se "Capitalism - A Love Story" när man inser kapitalets makt på samhällets översta nivåer.
Är det något som jag tycker saknades i filmen så är det hur subprimelånen marknadsfördes till underklassen, och att det faktiskt var deras egna val att ta dem. Det är tragiskt att folk blev vräkta från sina hem så fort räntan skulle betalas, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att de hade ett eget ansvar att räkna på vad de hade råd med eller ej.
Capitalism - A Love Story är en film jag kan rekommendera till alla som är intresserade av ekonomi, politik eller det amerikanska samhället. Filmen ger en ganska skrämmande bild av ett USA som förändrats från demokrati till korpokrati (rätt ord?), och som visar vad som kan hända när pengar i vissa fall blir viktigare än människors liv.
Vad kostar egentligen lusschampo?
3 dagar sedan
7 kommentarer:
Jag såg filmen idag faktiskt. Oerhört bra film och som du säger så får man en annan bild av USA än man är van vid.
Vad du ska tänka på när du säger att de har eget ansvar är att utbildningsnivån i USA är mycket lägre än här i Sverige, det friar dem ju såklart inte från det fria ansvaret men det är en förklaring till varför folk går på sådana saker.
En annan sak som jag saknade var en intervju med någon av de "goda" finansjättarna (Buffet kanske? ;))
och dennes syn på vad som hände.
Problemet känns ju dock inte som kapitalismen eller marknadsekonomin utan att det finns väldigt många korrupta människor i korridorerna på wall street samt i Washington.
Ang. subprimelånen så tänkte jag faktiskt på den saken. Det känns verkligen som de medvetet lurat på "obildade" människor ofördelaktiga lån...samtidigt som jag tycker man måste se till att ha ALLA kort på bordet när man tar sådana beslut. Ansvarsfrågan borde dock i slutändan ligga hos lånegivarna...fast jag är lite kluven ändå.
Men visst är det som du skriver, kapitalism eller marknadsekonomi är kanske inget dåligt i sig, utan framstår som negativt pga girigheten och korruptionen. Alla system kan missbrukas tyvärr...
Fast, den filmen handlar inte om kapitalism!
Läs Bob Burg bloggpost.
bli Rik: Med risk för att snurra in mig för mycket i definitionerna här, måste jag ändå säga att du har rätt, efter att ha läst på.
Titeln är faktiskt missvisande inser jag nu...filmen borde hetat "Corporatism: A Love Story"!
Jag får väl skriva om min recension och bedöma den annorlunda...:P
Tack för påpekandet!
Läge att tanka då kanske? ^^
J: Hur tror du jag fick tag i filmen? :P
Herr K,
kul att kunna vara behjälplig =)
Skicka en kommentar